Precis som en fröväxt som innehåller kodad information om hur den kommer att utvecklas har människor inbyggda utvecklingsprocesser. Precis som växter behöver solljus, vatten och näring behöver barn bland annat näringsrik mat, vatten och sömn för att utvecklas fysiskt. Men olikt växter har människor även en inbyggd mognadsutvecklingspotential, och precis som för andra processer behöver den här mognadsprocessen få tillräckligt bra förutsättningar så att en gynnsam utveckling kan ske. Utifrån det här perspektivet krävs det nya sätt att tänka och arbeta med barn och ungdomar för att vända på den negativa utvecklingen gällande måluppfyllelse i skolan, den psykiska ohälsan och rekryteringen till gängkriminaliteten.
Alla som arbetar med barn och unga är numera överens om att både det främjande och förebyggande arbetet är mycket viktigt. Vad är det som egentligen påverkar ett barns utveckling och beteenden allra mest? Vad är det som gör att ett barn lyssnar till vuxna, kan hantera sina känslor, anpassa sig till olika omständigheter och har en egen drivkraft till att lära sig nya saker? Varför utvecklar vissa barn dessa förmågor och andra inte? Svaret ligger i de relationer barnet har till de viktiga vuxna i sitt liv. Det finns otalig forskning, både äldre och från närtid, som, enligt anknytningsbaserad utvecklingspsykologi, pekar på att den viktigaste faktorn bakom positiv utveckling hos barn är barnets anknytning till minst en vuxen.
Olika undersökningar har gjorts de senaste decennierna som pekar på att ungdomar upplever att vuxenvärlden inte lyssnar på dem. Många har inte en enda vuxen att dela sina känslor med, inte en enda vuxen som står på deras sida. Många upplever att vuxenvärlden ställer ständiga krav på prestation. Resultaten av det vuxna samhällets bemötande av barn speglas i deras brist på impulskontroll och koncentration, psykiska ohälsa eller i sökande att bli sedd och känna sig viktiga hos jämnåriga, som i vissa fall är kriminella. Enligt en kanadensiska psykologen Gordon Neufeld är dessa symtom på barnets sökande efter minst en trygg relation med en vuxen.
Vad är då den enskilt mest effektiva förebyggande åtgärden vårt samhälle bör satsa på? Att öka föräldrarnas medvetenhet om vad barn behöver för att mogna samt att stötta dem att skapa de förutsättningar barnen behöver för att utvecklas positivt. Med andra ord behöver samhället rikta sina insatser mer till föräldrautbildningar som utgår från principer som optimerar förutsättningarna för barns naturliga utvecklingsprocess.
Tillräckligt bra förutsättningar handlar om att tillgodose barns grundläggande behov av att känna sig välkomna i vuxnas närvaro, känna tillhörighet och gemenskap samt uppleva trygghet att uttrycka sina känslor och åsikter. Dessutom behöver barn känna sig villkorslöst älskade, alltså lika mycket älskade oavsett vad de gör eller presterar. Det allra bästa för ett barn är att dessa förutsättningar skapas av åtminstone en av barnets föräldrar. Därför arbetar vi med Arvfondsprojektet FöräldraFokus och familjestöd i skolan där vårdnadshavare erbjuds en föräldrautbildning som förbereder dem för att ha regelbundna respektfulla uppföljningssamtal med sina barn. Projektet arbetar idag med två skolor och målet är att två nya skolor hoppar på nästa år.
Får barn inte de här behoven tillgodosedda av sina föräldrar kan andra vuxna ta den rollen. Det kan vara en släkting, en lärare, en fritidsledare, en tränare eller en kompis förälder. Utifrån hur samhället ser ut idag vore det önskvärt att barnet redan från förskolan bemöts av pedagoger som är införstådda om att, när ett barn saknar en tillräckligt trygg anknytning med en vuxen, är barnets relation till pedagogerna avgörande för barnets mognad och inlärning. Även den nyss utkomna utredningen om barn och unga i samhällets vård pekar på att många personer som arbetar med barn och ungdomar behöver öka sin medvetenhet om vad barn behöver mest av allt: en tillräckligt trygg anknytning till minst en vuxen.
Isabel Eriksson
Projektledare för Föräldrafokus och familjestöd via skolan på Barnombudet i Uppsala län