Om mig

FÖRÄLDRAFOKUS

Om Isabel Eriksson



Fantastisk lyckad lansering av den nya FöräldraFokus-handboken!


Tack alla som var med. Tack alla som bidrog till att handboken kom till och att lanseringen blev så bra.


Jag vill rikta ett extra STORT tack till Hannan Hassan som berättade om sina erfarenheter med metoden. 


Tack även till Marie Wibergh, Anna Fredriksson, J. Moraes, Ulla Hemberg, Ann Svenske, Tom Marx, Emma Westas Rödin, Siri Strand, Gloria Cunha, Charlotte Granström Bergljot Tvedten och till min underbare man och våra tre fina pojkar Ricard, Filip och Victor för all förståelse och stöd längst vägen.


190419

Jag som skapat metoden FöräldraFokus heter Isabel Eriksson. Jag är beteendevetare med inriktning mot psykologi och har över 20 års erfarenhet av att arbeta med personer som står utanför arbetsmarknaden. De senaste åren har jag fördjupat mig i uppdraget att underlätta övergången från skola till arbete.


Idén till Föräldrafokus-metoden kom när jag insåg att det stöd som barn får hemifrån under skoltiden är avgörande för hur de kommer att klara sig i livet, både emotionellt och professionellt. Jag förstod att föräldrar behöver först få en djup inblick i skolans krav och hur barnet upplever dem, för att sedan kunna skapa bra förutsättningar för inlärning och positiv utveckling.


Relationen som föräldrarna skapar med sina barn är avgörande för hur barnet klarar sig skolan, både studiemässigt och socialt, och senare i livet. Jag skapade FöräldraFokus-metoden för att ge föräldern och barnet möjlighet att genom konkreta dialoger skapa den djupare relation som leder till positiv utveckling hos barnet.


Jag är helt övertygad om att om vi gör rätt saker vid rätt tillfälle kan vi bidra till att våra barn utvecklar sin fulla potential, blir harmoniska individer och klarar av skolan.


 

Hannan Hassan

Kommentar om presentation av FöräldraFokus-metoden, Tierp, 180517:                                     


"Jag vill bara tacka för en superspännande och mycket bra föreläsning av din metod i Tierp igår....din modell skulle kunna revolutionera skolans roll för barn med kognitiva svårigheter...som kanske inte har rätt stöd hemifrån och ofta faller mellan stolarna men även barn som lever i dysfunktionella familjesituationer.


Jag ser fram emot att börja jobba med metoden ordentligt i höst när skolan börjar igen, men tänkte att den även kan fungera bra över sommaren i att utvärdera och fundera över vad barnen gör på sitt lov, hur de upplever det, vad de vill göra framöver och när. en mjukstart kan man säga,..."


Sarah



2017-12-19


Isabel Eriksson: Minska avhoppen från skolan och köerna till BUP genom att stödja föräldrarna.


Psykisk ohälsa kan ha många negativa konsekvenser för barn och ungdomar. Den kan påverka barnets sociala utveckling, hindra inlärningen eller bidra till passivitet och skolavhopp vilket i sin tur försvårar inträdet till arbetsmarknaden. Den kan påverka en individs väg genom hela livet och påtagligt beröra dennes anhöriga.


En färsk rapport från Socialstyrelsen visar att den psykiska ohälsan hos barn i åldern 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år. Det är dags att söka efter nya lösningar för att vända utvecklingen.


Ett sätt att minska köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är att ge alla föräldrar stöd i föräldraskapet. Debatten kring skolresultaten och psykisk ohälsa utesluter i stort sett föräldrarna/vårdnadshavarna. Man bortser från att barnen tillbringar största delen av sin tid hemma. Utifrån debatten kan man uppleva att barnen lever endast i skolan eller sitter och väntar på en tid hos BUP.


Skolan har ansvar för att skapa de bästa förutsättningarna för varje elevs välmående och inlärning – i skolan. Det borde vara lika självklart att föräldrarna har ansvar för att skapa de bästa förutsättningarna för sina barns välmående och inlärning – i hemmet. Därför borde föräldraskapsstöd ingå i det grundstöd som samhället erbjuder alla föräldrar.   


Under uppväxten bör varje barn ges möjlighet att utveckla de förmågor och färdigheter som behövs för att klara av vuxenlivet.


Arbetslivets grundläggande krav på arbetsförmåga innefattar närvaro, tidspassning, förmåga att förstå instruktioner, påbörja och avsluta uppgifter, ta eget initiativ, flexibilitet och en viss social- och känslomässig utveckling. Många ungdomar är arbetslösa idag för att de saknar en eller flera av dessa förmågor – förmågor som kan tränas lika väl i hemmet som i skolan.


För att förstå hur varje unik individ upplever sin omvärld och lär sig, behöver man först förstå hur den fungerar: vilka behov, förmågor och vilja den har. Dessutom behöver man förstå vilka förutsättningar den lever med, både i skolan och hemma.


Föräldrar bör uppmärksammas på att för att utöva föräldraskap så det gynnar barnet, behöver de först lära känna sitt barn.  Det viktigaste redskapet för föräldrar i detta uppdrag är ”den närvarande dialogen”. Det finns tre huvudfaktorer som påverkar barnens utveckling avsevärt:

.


1.Bemötande


Hur föräldrar bemöter sina barn är den mest avgörande faktorn i ett barns utveckling. Föräldrar behöver stanna upp och iaktta sina barn, ta sig tid att lyssna, förstå dem och intressera sig för deras skolsituation.

Föräldrarnas inställning är avgörande för deras barns utveckling och motivation för skolarbetet. Vi kan anta att alla gör sitt bästa utifrån sina förmågor och de förutsättningar som finns.


Framförallt ska föräldrarna ge sina barn möjlighet att uttrycka sina känslor. Känslorna är ett uttryck på barnens behov och vilja, en reaktion på andras bemötande och händelser i sin omgivning.


Genom att respektera och bekräfta barnens känslor hjälper vi dem att bearbeta och hantera dessa, vilket ökar förutsättningarna för psykisk hälsa.


2.Struktur


Alla behöver struktur och tydlighet kring vad och hur olika uppgifter ska göras. Att skapa struktur hemma, kring vardagsrutiner men också kring skolarbetet är en annan viktig faktor som stödjer en positiv utveckling. Barn som vet vad som kommer att hända, vad som ska göras och hur det ska göras har lättare att lära sig och genomföra olika uppgifter. Genom dialogen kan föräldrar stötta sina barn och skapa de rätta förutsättningarna barnet behöver för att lyckas.


3.Återkoppling och uppföljning


Den tredje faktorn är att ge barnet återkoppling på sitt beteende. Utan konkret återkoppling kan det vara svårt att förstå exakt vilket beteende som fungerade och vad som kan göras bättre. Återkoppling kan vara i form av beröm för olika ansträngningar eller en dialog om hur olika uppgifter kan göras bättre utifrån barnets förmåga och vilja. På så sätt lär sig barnet att koppla ansträngningar till resultat och kan lättare göra framsteg - gällande skolarbete och andra vardagsuppgifter.


Det är först när man känner sitt barn, vilka förväntningar som ställs på det och hur det upplever dessa förväntningar som man – tillsammans med barnet - kan skapa individuella strategier som fungerar. Med dessa strategier har barnet större chans att hantera omvärlden, sina känslor och skolarbetet.

 


I ”kampen” mot mobbning, hemmasittande, avhopp och psykisk ohälsa borde fokus även ligga på att stödja föräldrar i sin roll, helst så tidigt som möjligt. Skolan, vården, kommunen med flera behöver nog tänka om, ”outside the box”, och hitta nya samarbetsformer för detta.


Nummer 6, 2017


FöräldraFokus – metoden med barnet i fokus



Som förälder, eller annan viktig vuxen, är vi medskapande i barnets utveckling. Vi kan också påverka en rad faktorer för att underlätta barnets inlärning.


Hur ger vi våra barn de bästa förutsättningar för en bra skolgång? För Isabel Eriksson är det i det närmaste glasklart idag. Och det handlar inte om att vi ska vara extrapedagoger på hemmaplan eller om att vi måste kunna precis allt.

– Det handlar heller inte om att vi ska göra mer. Istället handlar det om att vi ska göra annat. Inställningen, förhållningssättet, till det du har inför det du ska göra är nämligen också mycket viktig för resultatet.


”Inställningen, förhållningssättet, till det du har inför det du ska göra är nämligen också mycket viktig för resultatet.”

Isabel Eriksson har flera års studier inom psykologi och har arbetat med att få in ungdomar i arbetslivet i över tjugo år. Under många år har hon varit en länk mellan skola och arbetslivet. Det är också i det uppdraget hon insett vilken stor betydelse föräldrar, eller de vuxna som står nära barnet, har för barnets lärande. Och det Isabel menar är då att vi ska stötta barnet att utveckla den egna lusten och motivationen till att lära sig.


Isabel har utvecklat en metod för just detta som tog sin början när hon hjälpte sina egna barn.

– Det var så lyckat så jag bestämde mig för att skriva en handbok om metoden som jag valt att kalla FöräldraFokus- metoden.


EN TIMME I VECKAN


Det är faktiskt inte svårt. Varje vecka består av 168 timmar. Genom att använda en av dessa till att samtala utifrån metoden med ditt barn kan du ge ditt barn massor.


– Den stora utmaningen brukar, som med mycket annat, vara att komma igång. Metoden går ut på att du ställer frågor om varje skolämne, vad skolan förväntar sig men också hur barnet mår.

När vi har fått en bild av skolans förväntningar och av barnets förmågor kan vi hjälpa till med att skapa strategier för att barnet ska hitta lust och motivation men också balans mellan krav, prestation och återhämtning.

Frågorna som finns i handboken är bra strukturerade och därför ett fint stöd för att skapa ett samtal som leder till en konkret planering för barnets vecka.


– Det handlar om att få in både fritid, skolarbete och kanske sådant som barnet ska hjälpa till med hemma i veckoplaneringen. Isabel vet att barn som får en insikt i hur de lär sig och som kan se kopplingen mellan ansträngning och resultat blir mycket mer motiverade. Motivation ger bättre fokus vilket leder till ett bättre resultat.


När vi har den här typen av strukturerade samtal, som kräver fullt fokus och ömsesidig respekt, med våra barn tränar de också många olika förmågor.

– I skolan pratar pedagogerna om The Big 5. Det här är att göra The Big 5 hemma. Barnet övar på samarbete, hitta strategier, resonera, följa upp och utvärdera ... Många förmågor som är oerhört viktiga att ha med sig genom livet. Inte minst de sociala förmågorna.


Vill du att Isabel Eriksson ska komma till ett föräldramöte eller liknande och berätta mer om metoden eller hjälpa er att komma igång? Kontakta henne för pris och information. www.foraldrafokus.nu

Boken är indelad i två områden. Den första delen tar upp lärandet och där hittar vi bland annat dessa rubriker:

Vad innebär lärande

Vad behövs för inlärning

Vad påverkar inlärning:

Psykologiska faktorer som förhållningssätt, motivation, självkänsla, mobbning, pubertet.

Livsstilsfaktorer som sömn, motion matvanor, stress, återhämtning.

Struktur, rutiner, studieteknik, samarbete med skolan, barn som behöver extra fokus.


I den andra delen beskrivs metoden och här finns också allt du behöver för att arbeta med den. Frågor, förklaringar, schema, ämnesrutor och kalendersidor.



DN Åsikt 2017-08-29

Isabel Eriksson: Föräldrar måste engagera sig i sina barns skolgång.


Föräldrarna kan inte lägga över ansvaret för barnets skolgång på samhället. De måste istället kliva in och ta en aktiv roll i barnets utveckling – engagemanget hemma är oerhört centralt för barnets framtid.


I början av hösten intensifieras debatten kring hur skolan och samhället bör hantera eleverna i Sverige. Debatten fokuserar nästan uteslutet kring vad de olika samhällsfunktionerna, främst skolan och ungdomspsykiatrin, kan och bör göra.


Varje år efterfrågas det mindre klasser, flera lärare, bättre pedagogik och flera psykologer. Samtidigt läser man om den akuta lärarbristen och om hur fruktansvärd arbetssituationen är för lärarna då de har bland annat så lite energi kvar att lägga på själva undervisningen.


Frågan är om samhällets resurser någonsin kommer att räcka till? Det är svårt att förstå hur ekvationen ska gå ihop idag eller i framtiden.


Det är onekligen mycket viktigt att skolan försöker skapa de bästa förutsättningarna för eleverna. Lika viktigt är det att ha en väl fungerande ungdomspsykiatri. Men det jag saknar i debatten är fokus på förälderns/vårdnadshavarens ansvar för sina barns skolgång.


Föräldern (vårdnadshavaren) är den viktigaste förebilden för sitt barn och har störst påverkan på barnets utveckling. Förälderns främsta uppgift är att rusta och stödja sitt barn till att klara av skolan, för att sedan ta klivet vidare och klara av arbets- och vuxenlivet.


Jag arbetar med övergången mellan skola och arbete och har träffat många hundra ungdomar som av olika anledningar inte lyckas ta sig igenom gymnasiet. I mitt uppdrag ser jag att skolan, vården och socialtjänsten har många gånger gjort det de har kunnat utifrån sina kunskaper och resurser. Ändå har det i alldeles för många fall inte räckt till.


De flesta ungdomar jag träffar har inte fått det stöd de behövt från vuxenvärlden för att träna de förmågor eller färdigheter som behövs för arbetslivet. Många saknar egna kompensatoriska strategier för klara av skolans (eller livets) uppgifter. Allt detta gör det riktigt tufft för dem att komma ut på arbetsmarknaden. Här har föräldrarna en avgörande roll.


Det finns så många olika förutsättningar för en lyckad skolgång som är kopplad till elevens hemmiljö av vilken lärarna inte är en naturlig del av. Ett barns inlärningsförmåga påverkas av relationen till föräldrarna, deras förhållningssätt, förväntningar och till och med hemmets vardagsrutiner.


Barn tillbringar mycket mer tid hemma än i skolan och därför har föräldrar störst möjlighet att lära känna sitt barn. Genom att aktivt engagera sig i sitt barns skolarbete lär de sig om skolans förväntningar, barnets upplevelser och inställningar till skolarbetet samt dess behov, styrkor och svagheter.


Utifrån den kunskapen kan föräldrarna skapa de bästa förutsättningar i hemmet samt skapa individuella strategier som underlättar inlärningen för barnet.

En central del i en sund relation är dialogen men i dagens jäktade samhälle är det många som upplever att de inte har tid att samtala ordentligt med sina barn. Det är genom respektfulla och stödjande samtal som barnet får möjlighet att uttrycka och bearbeta sina känslor, få återkoppling, utveckla sina sociala färdigheter samt lära sig om sig själv och omvärlden. Sunda sociala relationer bidrar till ett barns positiva och känslomässiga utveckling där det lär sig att behärska sina känslor, hantera svåra situationer och anpassa sig till förändringar.


Först när alla vuxna kring ett barn arbetar och samarbetar mot samma mål kommer flera elever att klara av skolan och må psykiskt bra. Det betyder att också föräldrarna måste kliva in och axla sitt ansvar.




Träffa Adel, Jessica, Victor och Filip som använt FöräldraFokus-metoden

"Föräldrafokus-metoden fungerar kanonbra! Planeringen gör att han vet vad han ska göra när han kommer hem från skolan."


#GUNILLA JONSSON, mamma till elev i årskurs 7

FÖRÄLDRAFOKUS


En enkel och kraftfull metod som hjälper dig att hjälpa ditt barn med sitt skolarbete.